When i talk, it's the voice of someone else.

Idag då jag satt och läste på lektionen på skolan, så insåg jag någonting.

Jag satt och läste en bok av Dave pelzer: "Pojken som inte fanns". Och jag började tänka på, att ibland kan vi vara så trångsynt, att vi inte ser dom omkring oss. Vi bryr oss så mycket om våra egna problem, att vi inte ser dom som har större problem, även fast dom går rätt under näsan på oss.

Förmågan att se dom som är osynliga, har du den?

Ibland kan jag tycka att man är så självisk, att man tror sig ha dom största problemen i världen-när det egentligen är så-att man klagar över att inte ha något att ha på sig till skolan, när garderoben kryllar av kläder.

Jag säger inte att man inte ska ta hand om sig själv. Jag säger inte heller att man inte ska älska sig själv-för det ska man! Men man ska försöka älska andra lika mycket. Även fast det är svårt!

En kompis till mig sa en gång: "Det är ju svårt att älska andra om man inte älskar sig själv". Och ja, det är det.
Men jag citerar: " if you try your best to help others, he will help you."

ibland så kan jag klaga en hel dag över skolmaten, utan att ägna ens en tanke åt dom som inte får någon mat alls.

så nästa gång du klagar, tänk på vad du säger-och kom ihåg:

Att din vardag, är någon annans lyx!

ha det bra! /S